Min begravning

Pappas sportbegravning

När pappa begravs vill han vara klädd i sina tenniskläder och vill gästerna ha på sig bekväma träningskläder istället för den traditionella begravningsutstyrseln är det helt ok.

1964 fick min pappa ett jobb i Schweiz. Han trivdes bra i det nya landet och var väldigt uppskattad, men störst succé gjorde han ändå på fritiden – med ett tennisrack i handen. Bredvid tennisplanen låg en basketplan och där såg han ofta en annan person med samma bollkänsla – min mamma. De gifte sig och hon började också spela tennis.

Nu har de varit gifta i över 50 år och tennisen har alltid varit närvarande i familjen. På senare år har glädjen ibland blandads med sorg. Flera gamla tenniskompisar har ”bytt planhalva” och det blir tomt i gänget. Pappa har börjat fundera på hur han själv vill ha det på sin begravning.

Nu har han bestämt sig. I kistan vill han ha på sig sina bästa tenniskläder och på kistan ska det vara blommor och ett tennisrack. Gästerna ska ha kläder som är gjorda för att röra sig i – det ska vara bekvämt.

-Vill du ha en grön marsipantårta som ser ut som en tennisplan också, frågar jag lite trevande.

– Ha, ha! Nej, jag vill bjuda på kaffe och Sorundatårta, svarar pappa. Det var ju i Sorunda mamma och jag gifte oss, och den tårtan har alltid smakat extra gott.